"RO TILL ? "

 

 

Jörgen Platzer konst SPANTSPJÄRN Rysk rodd i huvet

Projektlogg

Om själva utförandet.

Mer om varför finns under Betraktelser

 

4. Förskräckelse

Den 24 februari har passerat med två veckor. Förtvivlat läge. Projektets mål har blivit en total illussion.

3. Förvillelser?

Projektet har haft det lite motigt. Coronarestriktioner. Roddarens hjärtflimmer och problem med en axel har bromsat drivet en aning. Nu har ju också den ryska politiken börjat lägga sig seriöst i vägen för min roddbåt. Jag tänker dock undvika politiken såväl som epidemiologin i detta projekt. Tyvärr undviker varken politiken eller pandemin förutsättningarna för projektet. Så jag försöker se krig och epidemier som den dramatiska fond vi alla ser och jag tänker inte falla för lockelsen att utnämna dem till delar av konstprojektet. 

 Åror!
Har nu skaffat åror och delar till ett rullsäte.Tänkte kombinera rullsätet med cykelslangar till en roddmaskin så man kan börja ro lite innan båten är klar.

 

  

  . Kanske ska projektet sluta här. Roendes innomhus lyssnande på radions rapportering om stormakternas dysfunktionella tillkortakommanden. Roddbåten blir en skulptur att hissa upp som ett votivskepp i min gamla Filadelfiakyrka. Nä, bort missmod! För att travestera Geijers Vikingen: Vid sextinio års ålder blev stugan mig trång. Nog ska hon i sjön!

 

2. Förberedelser

Föga anade jag när jag beställde båtdelarna på nyårsafton 2019 att projektet skulle kunna kallas ett Coronaprojekt. D.v.s. något som görs i karantän för att få tiden att gå.  De omständigheterna kastade ett nytt ljus över mitt tilltag. En global existensiell näsknäpp som skänker sitt eget lugubra skimmer över denna tid. I viss mån kände jag att de existensiella associationerna i mitt eget projekt krympte lite. Som så mycket annat.

Men nu var det bara att köra på. Först skarva ihop hela bordläggningsplankor av bitar från plywoodskivorna, som pusselbitar. Laskarna i denna konstruktion kallas puzzle joints. Epoxylimmet binder endast i de tunna kanterna av plywooden. Efter härdningen vågade jag knappt lyfta de långa "plankorna" från golvet. För att några dagar senare vrida dem allt jag orkade för att kunna sy ihop ett skrov. Sy ihop är rätt uttryck eftersom man najar ihop borden med koppartråd innan de limmas och lamineras med glasfiber.    

    

 De första stegen på tillverkningen av det sköra kärl som ska bära konstprojektet var tagna. 

Nedan en mycket förkortad dokumentation av byggandet hittills. (januari -22)

 



1. Behovet

För att ro länge på vattenvägar med långa sträckor utan gästhamnar eller liknande service behövs en lättrodd båt som rymmer utrustning, förnödenheter och övernattningsmöjlighet. För att ro till Moskva behövs också en plan. Planen mognar efterhand. Själva behovet att ro till Moskva är beskrivet på annan plats på den här sidan. ("SPANTSPJÄRN" och "Rysk rodd i huvet" m.fl. på sidan Betraktelser.)  


Först tänkte jag mig en gammal Oslojolle som ju är en båttyp lämpad för rodd och segling. Efter att ha bevakat begagnatmarknade ett  tag råkade jag se rätt båttyp på en engelsk hemsida. Problemet var bara att man måste sätta ihop den själv. Eftersom jag inte fått utlopp för mina båtbyggardrömmar från ungdomen än så slog jag till. Den blivande båten levererades i form av ett paket innehållande 18 skivor marinplywood med utstansade delar. Och lite lister m.m. Hämtade paketet på en omlastningsadress i Färjestaden  en kylig men vacker dag i  februari 2020.

För att så småningom få plats med den färdiga båten var jag tvungen att flytta en vägg. Ateljén, som är en del av en tidigare kyrksal som avkristnats, helgar kanske nu istället  allt som tillverkas där som konst. Efter mitt godkännande. Man kan naturligtvis fråga sig om en båtbyggsats från England kan kallas konst bara för att den placerats i en ateljé.  Svaret är nej. Plywoodskivorna på bilden ovan är inte konst. Ännu. Åtminstone inte i mitt namn.

 

 

  • UPP
  •  

     

    Om projektet

    RO TILL ? 

    Navigare ars est
    Vita longa necesse est

    Ett projekt som tog sin början med en idé som uppstod på en halvö i Volga där jag deltog i Shiryaevobiennalen 2011. Projektets mål var att komma roendes in i Moskva efter att ha tagit sig  dit längs vattenvägarna utan motor från Åland.

    2019 dök tankarna upp igen. Jag fick rysk rodd på hjärnan. Samma år införskaffade jag delar till ett båtbygge från England.Nu i februari 2022 efter diverse avbrott befinner sig båtbygget i ett stadium som ger hopp om sjösättning till våren. Och nu,senare i februari verkar det lite osäkert, minst sagt, om en svensk roddbåt blir insläppt på de ryska vattenvägarna. Dagen efter detta konstaterande gick ryssland in i Ukraina. Resten är pågående historia. Grotesk historia.