About
1
Idén om en flodfärd.
Värmen och flodens stilla flöde ville något. Begränsningen, riktningen, tiden. Obevekligheten i naturens form och tidens gång. Sinneserfarenhetens prejudikat. Symbolen som konkret handling.
Idén föddes långt borta i det stora landet på en halvö i Volga. I gott sällskap.
Sedan dess har gränserna stelnat. Petrifierats. Och naggats i kanterna. Fossila strukturer anas.
Flodens betydelse.
Färdens betydelse.
Skapande av mening.
På moder Volga.Minsann!
Ha ha!
Vaknar tidigt. Dvala mellan 4 och halv 6. Tanken om rodden. Att röra sig baklänges in i framtiden, att förstå världen av vad jag ser passera bakåt. Berättelsen, symbolen och förståndets trevande. Att färdas på ytan, att söka sammanhanget.Färden i landskapet ger också berättelsen om folken och deras symboler. Föreställer mig att jag lämnar St. Petersburg motströms på Neva och ser Tatlins torn helt kontrafaktiskt torna upp sig i kölvattnet. Minns den (dåtida) samtida konstkritikern Punins vision kring Tatlins dubbelspiral som lyfter sig från geopolitikens eviga strider om landområdena.
.
2
Lämnande alla ryttarmonument bakom sig. Fint att tänka sig denna gigantiska skruv upp i guds himmel (eller det klasslösa samhällets himmel) .
En annan del i min vision om flodrodden är symbolistpoeten och filosofen Vladimir Solovyovs beskrivning av den starka symbolens natur. Monaden och kristalliseringen.
Rodden handlar om en alternativ berättelse. Alternativ till den digitala erans sociala medialisering av ekonomiska algoritmer. Ett alternativ till denna samtid. En samtid som leder in i en fantomvärld av bilder utan annat gemensamt än att de exploaterar våra intuitiva responser och förstärker konsekvensen av denna exploaterade intuition. Skärmarnas grepp om våra tankebanor. Rodden är ett alternativ till detta. Visst, även med en romantisk nerv med lömska bihang av självförhävelse.
Utförandet är en symbolhandling. Konst helt enkelt. Värdet, djupet och verkshöjden beror av den rätta formen och gensvaret på utvecklingen i projektets stadier.
Roddaren tar spjärn i farkostens fasta spant, doppar åran i verklighetens flöden, kastar sig på rygg och konstaterar vilka landskap som nyss passerats.
